Riskkommunikation - alltid centralt för att undvika omotiverad oro

 

KTF:s medlemmar levererar konsumentprodukter och produkter för yrkesmässig användning som används regelbundet och ofta av nästan alla människor. En naturlig del i vårt arbete är att kommunicera med marknadens aktörer, media, forskare och konsumenter om säkerhetskraven bakom marknadsföring av produkterna och eventuella risker.

Varför då? - Jo, för att många blandar ihop fara med risk.

Varför är det mindre bra att göra det? - Jo, för att allt i vår omvärld KAN vara farligt, men mycket få saker ÄR förenade med risk. Ett kemiskt namn kan med sin blotta existens verka främmande - måste det kemiska ämnet därför vara farligt om det används i 0,3 % i ett schampo som ska sköljas av? Förmodligen inte, men givetvis finns det undantag. Men, det är kunskap som avgör vad som är farligt, inte spekulation.

Vilken är alltså skillnaden mellan fara och risk? - en fara är en inneboende egenskap, t.ex. allergiframkallande eller miljöfarlig. - en risk är en fara, MEN där vi tar hänsyn till hur/om man riskerar att exponeras för faran (jämför t.ex. lejonet i bur eller fritt strövande på savannen).

Översatt till kemikalierisk är risken för et visst kemiskt ämne lika med mängden av ämnet - med kända faroegenskaper -  i t.ex. ett schampo. Dvs, vi vet hur vi exponeras - på huvudhåret m.m. och vi vet att det är en kort exponering (produkten sköljs av) som vi antar upprepas med jämna mellanrum. Precis som för livsmedel kan vi alltså uppskatta en daglig dos, vilken kan jämföras med kända data för när ämnet skulle kunna vara farligt (nästan allt är farligt i för hög dos)

Hur är det med säkerhetsmarginaler? - för kosmetiska produkter gäller att säkerhetsmarginalen SKA vara MINST 100. Dvs, högsta dagliga dos där vi inte kan konstatera en effekt (kallas NOAEL) SKA divideras med 100. Är denna låt säga 3 gram per dag så är maximalt tillåtna exponering för ämnet 0,03 gram per dag. Detta gäller då givetvis alla produkter sammantagna, dagens användning av schampo, tvål, tandkräm, deodorant etc - mängden får inte övergå 0,03 gram.

Om man inte beaktar detta är mer eller mindre allt farligt. Visst skulle det kunna vara så om maximal oförsiktighet iakttogs, men så är alltså inte förutsättningarna för att använda t.ex. kosmetiska produkter. Vissa faror vill vi absolut INTE ha, t.ex. cancerframkallande ämnen - medan risker kan vi acceptera, men dessa SKA vara låga.

"En fluga gör ingen sommar"

"Orosscoop" eller rimligt riskkommunikation? - Det är fack- och i många fall allmänmedias skyldighet att rapportera om ny forskning. Men en ny studie raderar sällan ut allt tidigare vetande. Att rycka ur en studie ur sitt sammanhang, kanske utan att berätta om detaljerna i den - är det en in vitro-studie (provrör) eller en epidemiologisk (över längre tid) studie? På tio eller tusen personer? Är det en relevant grupp människor som är med i studien? Var koncentrationen av det man testade 1000 gånger högre än i t.ex. schampot, eller lägre? Om läsaren undanhålls sådan kunskap har man helt eliminerat riskkommunikationen, och man blir istället en "orosspridare". Det blir säkert en fin rubrik, men vem blir i längden hjälpt av den?

Läs mer om riskkommunikation på ktf.se