Om så kallade hormonstörande ämnen: forskare betonar vikten av starkt vetenskapligt stöd för att motverka "pseudovetenskap" inom EU

Möte 11 maj, DG Health and Food Safety

Källa

Ett möte hölls 11 maj mellan Dr. Vytenis Andriukaitis, kommissionär för hälsa och livsmedelssäkerhet och väletablerade forskare (professor Sir Colin Berry, professor Alan Boobis, professor Wolfgang Dekant, professor Daniel Dietrich, professor Helmut Greim, Prof . Pat Heslop-Harrison och professor Richard Sharpe) inom områdena (human-)säkerhetsbedömning och hormonellt aktiva ämnen ("hormonstörande kemikalier" eller EDC). Bland de ärenden som diskuterades var hur frågan om EDC av vissa forskare presenterats för allmänheten och för kommissionen, och att presentationen varit medvetet selektiv. Forskarna menar att det som har föreslagits:

(1) inte stöds av en stark vetenskaplig faktabas och,

(2) strider mot den omfattande databas om, och detaljerad förståelse av, de terapeutiska effekterna av (endokrint aktiva) hormoner hos patienter .

Gruppen betonade att hanteringen av EDC bör grunda sig på solida vetenskapliga belägg, vilket gäller (bör gälla) för alla rättsliga förfaranden (t ex straffrätt).

 

Workshop 12-13 april, BfR

Källa

Tyska BfR, Bundesinstitut für Risikobewertung, betonade i en workshop 12-13 april att identifiering av EDC visserligen är det första steget i en riskbedömning av EDC, men att hänsyn måste tas dels till potens (affinitet/bindning till hormonreceptorer) hos dessa ämnen, och dels till människors/miljöns exponering för dessa ämnen för att på ett adekvat sätt utvärdera effekter hos människa, eller miljöeffekter av EDC.

Potentiellt hormonstörande ämnen finns både naturligt och i syntetiska kemiska föreningar. Till exempel (icke kroppseget) socker i livsmedel utlöser när det intas omedelbart frisättningen av hormonet insulin. Om vissa intressegruppers/forskares hållningen konsekvent skulle tillämpas, bör socker identifieras som EDC och bör då vara föremål för potentiell reglering. Den naturliga komponenten i söt senap (bisfenol F) har nästan identiska hormonpåverkande egenskaper som välkända bisfenol A (som förbjudits i vissa användningar i Frankrike och Tyskland) och skulle då rimligtvis också behöva vara föremål för restriktioner. Detta skulle också gälla många östrogena kemikalier som finns i många växter och grönsaker (och förmodligen därmed också växterna själva).  Detta framstår enligt många forskare inom området riskvärdering som meningslöst (i ett riskperspektiv).