Kosmetik - säkerhet

Riskkommunikation – alltid centralt för att undvika omotiverad oro

KoHF:s medlemmar levererar konsumentprodukter och produkter för yrkesmässig användning som används regelbundet och ofta av nästan alla människor. En naturlig del i vårt arbete är att kommunicera med marknadens aktörer, media, forskare och konsumenter om säkerhetskraven bakom marknadsföring av produkterna och eventuella risker.

Varför då? - KoHF bedömer att många blandar ihop fara med risk, och regelverket för kosmetiska produkter är riskbaserat

Vilka är riskerna med att blanda ihop fara och risk? - Allt i vår omvärld KAN vara farligt, men mycket få saker ÄR förenade med risk. Ett kemiskt namn kan med sin blotta existens verka främmande – måste det kemiska ämnet därför vara farligt om det används i 0,3 % i ett schampo som ska sköljas av? Förmodligen inte, men givetvis finns det undantag. Men, det är kunskap som avgör vad som är farligt, inte oron om vad som kan vara farligt.

Vilken är skillnaden mellan fara och risk? - en fara är en inneboende egenskap, t.ex. att vara allergiframkallande eller miljöfarlig. - en risk är en fara, MEN där hänsyn tas till hur/om man riskerar att exponeras för faran.

Översatt till kemikalierisk är risken med ett visst kemiskt ämne i till exempel ett schampo:

  • Faran: kända faroegenskaper (kan ämnet i sig till exempel ge upphov till hudirritation?), samt
  • Exponering, hur länge, hur ofta, hur stor del av kroppen?: sköljs produkten där ingrediensen ingår av, lämnas den kvar? Appliceras den flera gånger, till exempel en solskyddskräm? Appliceras den på hela kroppen eller bara på huvudet?
  • Finns det krav på specifika instruktioner om försiktighet/varningstexter för det aktuella ämnet (till exempel, används engångshandskar)?

Precis som för livsmedel kan vi alltså uppskatta en daglig dos, vilken i en säkerhetsvärdering enkelt uttryckt jämförs med känd dos för vilken ämnet skulle kunna vara farligt (nästan allt är farligt i för hög dos)

Hur är det med säkerhetsmarginaler? - för kosmetiska produkter är kravet att den så kallade  säkerhetsmarginalen (Margin of Safety, MoS) ska vara minst 100.

Detta innebär för den som tillverkar kosmetiska produkter att den uppskattade högsta dagliga dosen där man inte konstaterar en effekt (kallas NOAEL) ska divideras med 100. Är denna låt säga 3 gram per dag så är maximalt tillåtna exponering för ämnet 0,03 gram per dag. Detta gäller alla produkter som en normalanvändare rimligen exponeras för, sammantagna, dagens användning av schampo, tvål, tandkräm, deodorant etc – mängden får inte övergå 0,03 gram.

Om man inte beaktar detta är mer eller mindre allt farligt. Visst skulle det kunna vara så om maximal oförsiktighet iakttogs, men så är alltså inte förutsättningarna för att använda t.ex. kosmetiska produkter. Vissa faror vill vi inte exponeras för i okontrollerad form, t.ex. bevisligen cancerframkallande ämnen – medan vissa risker kan enligt regelverket accepteras, men dessa ska då vara kontrollerade, låga och ligga under säkerhetsmarginalen, Margin of Safety (MoS).

”En Svala gör ingen sommar”

Scoop eller rimlig riskkommunikation? – Det är fackmedia och i många fall allmänmedias skyldighet att rapportera om ny forskning. Men en ny studie raderar sällan ut allt tidigare vetande.

Att rycka ur en studie ur sitt sammanhang, kanske utan att berätta om detaljerna i den är att betrakta som osaklig riskkommunikation. Det gör också att läsaren riskerar att undanhållas sådan kunskap och att man som konsument lämnas utan möjlighet att göra ett välgrundat val. Relevanta frågor att som läsare ställa sig:

  • är det en in vitro-studie (provrör) eller en epidemiologisk (över längre tid) studie?
  • omfattar den tio eller tusen personer?
  • är det en relevant grupp människor som är med i studien?
  • var koncentrationen av det man testade 1000 gånger högre än i t.ex. schampot, eller kanske lägre (mycket ovanligt)?