Säkerhet är ett grundkrav i de lagar som reglerar kosmetiska produkter. Därför är KoHF mån om att förklara begreppen säker, fara, risk men även riskkommunikation.

Kosmetiska produkter ska enligt lag vara säkra - men vad innebär det?

Läs öven (5 maj, 2023): KoHF tar fram vägledning för säkerhetsrapporten (CPSR)

KoHF:s medlemmar levererar konsumentprodukter och produkter för yrkesmässig användning som används regelbundet och ofta av nästan alla människor. En naturlig del i vårt arbete är att kommunicera med marknadens aktörer, media, forskare och konsumenter om säkerhetskraven, men även om eventuella risker.

Fara, risk och säkerhet? - KoHF bedömer att många blandar ihop fara med risk. Det är viktigt att veta att regelverket för kosmetiska produkter är riskbaserat.
Begreppet säker är möjligen också oklart för vissa. Säker innebär (toxikologiskt) hanterbar risknivå om en produkt används på ett normalt och förutsebart sätt. Säkerhet innebär däremot inte kliniskt fri från all potentiell risk, nu och i all framtid. Orden säkerhet och risk är alltså närbesläktade.

Vilka är riskerna med att blanda ihop fara och risk? - Allt i vår omvärld KAN vara farligt, men mycket få saker ÄR förenade med risk för just dig. Ett kemiskt namn kan med sin blotta existens verka främmande och därmed kanske göra dig orolig, men måste det kemiska ämnet därför vara farligt om det används i 0,3 % i ett schampo som ska sköljas av? Förmodligen inte, men givetvis finns det undantag. Men, det är kunskap som avgör vad som är farligt, inte oron om vad som kan vara farligt.

Vilken är skillnaden mellan fara och risk? - en fara är en inneboende egenskap, t.ex. ett kemiskt ämnes potential att vara allergiframkallande eller miljöfarligt. - en risk är en fara, MEN där hänsyn tas till hur/om man riskerar att exponeras för faran.

Översatt till kemikalierisk är risken med ett visst kemiskt ämne i till exempel ett schampo:

• Faran: kända faroegenskaper (kan ämnet i sig till exempel ge upphov till hudirritation?), samt

• Exponering, hur länge, hur ofta, hur stor del av kroppen?: sköljs produkten där ingrediensen ingår av, lämnas den kvar? Appliceras den flera gånger, till exempel en solskyddskräm? Appliceras den på hela kroppen eller bara i ansiktet?

• Finns det krav på specifika instruktioner om försiktighet/varningstexter för det aktuella ämnet (till exempel, används engångshandskar), vilka finns där för att ytterligare minska risken?

Precis som för livsmedel kan vi alltså uppskatta en daglig dos, vilken i en säkerhetsvärdering enkelt uttryckt jämförs med känd dos för vilken ämnet skulle kunna vara farligt (nästan allt är farligt i för hög dos)

Hur är det med säkerhetsmarginaler? - för kosmetiska produkter är kravet att den så kallade  säkerhetsmarginalen (Margin of Safety, MoS) normalt ska vara minst 100. Siffran 100 kommer från antagandet om dels inomartsvariation (variation mellan männniskor): faktor 10, dels om mellanartsvariation (mellan däggdjursarter): faktor 10, 10 X 10 = 100. Detta är en regelmässigt använd säkerhetsfaktor vid toxikologiska studier, och används även inom säkerhetsvärdering för kosmetiska ingredienser, t.ex. av EU-kommissionens vetenskapskommitté, SCCS.

Detta innebär för den som tillverkar kosmetiska produkter att den uppskattade högsta dagliga dosen där man inte konstaterar en effekt (kallas NOAEL, No Adverse Effect Level) ska divideras med 100. Säkerhetsmarginalen ska alltså ökas med en faktor 100 (detta riskhanteringstänkande förekommer i alla sammanhang, och även då man pratar om fysiska eller kemiska risker).

Är den högsta dagliga dosen t.ex. 3 gram per dag så är maximalt tillåtna exponering för ämnet 0,03 gram per dag. Detta gäller alla produkter som en “normalanvändare” rimligen exponeras för, sammantagna, dagens användning av schampo, tvål, tandkräm, deodorant etc – mängden får inte övergå 0,03 gram.

Om man inte beaktar detta är mer eller mindre allt farligt, t.o.m. vatten. Vissa faror vill vi inte exponeras för i okontrollerad form, t.ex. för människa bevisligen cancerframkallande ämnen – medan vissa risknivåer enligt lagstiftaren kan accepteras, men dessa ska då vara kontrollerade, låga och vara under säkerhetsmarginalen, Margin of Safety (MoS).

”En Svala gör ingen sommar”

Scoop eller rimlig riskkommunikation? – Det är fackmedia och i många fall allmänmedias skyldighet att rapportera om ny forskning. En enskild studie raderar dock sällan ut allt tidigare vetande.

Att rycka ur en studie ur sitt sammanhang, kanske utan att berätta om detaljerna i den är att betrakta som osaklig riskkommunikation. Det gör också att läsaren riskerar att undanhållas sådan kunskap och att man som konsument lämnas utan möjlighet att göra ett välgrundat val. Relevanta frågor att som läsare ställa sig:

• är det en in vitro-studie (provrör) eller en epidemiologisk (över längre tid) studie?

• omfattar den t.ex. tio eller tusen personer?

• är det en relevant grupp människor som är med i studien?

• Och framförallt, var koncentrationen av det man testade 1000 gånger högre än i t.ex. schampot, eller kanske lägre (mycket ovanligt)?

Läs mer om riskkommunikation på kohf.se